"Världens gudomliga tillstånd"

05:36

Det är helt fantastiskt konstigt. Allting. Revolutionär Kommunistisk Ungdom försöker värva medlemmar på Gotland. Människor tävlar om att få bli Donalnd "the Donald" Trumps kommande slavar. McDonalds är en av världens största bidragsgivare till barn som behöver vård. Mina hälar spricker ut i smärtfylld vintersång nästan som på beställning så fort det blir snö ute. Reklamen infiltrerar ens vardag med så mycket makalös dynga, genom så nästintill djävulskt väldesignade budskap och produktioner så att man faktiskt kommer på sig själv med att tycka att reklamen är det bästa man kan titta på.
Allting är konstigt.

"Yeah, and by the way, if you're in marketing; kill yourself, no seriously there is no joke coming. Kill yourself."

Helgen förflöt i ett idylliskt glädjerus åt att inte vilja eller behöva ägna sig åt nåt annat än sina impulser. Gå till ÖB när man är lite hungrig, komma tillbaka till lägenheten och starta den timmeslånga processen av att tillaga falafel, utan att ens reflektera över att det projektet är extremt ambitiöst och tålamodskrävande matlagning. Tiden flög iväg och snart satt vi där och mumsade på Libanesisk Delikatess.

Fick ett litet infall igår, blev nog lite sentimental, ringde upp en massa folk egentligen utan anledning annat än att jag saknade dem. Det är inte direkt vanligt att Johan förvandlas till en carebear och generöst bara visar att han bryr sig om folk utan att ha något viktigt att säga.

"När jag kommer hem ska jag måla ett kors i taket"

På tisdag ska jag och Mirre åka upp till stockholm. Dels för att gå på TGWPs spelning på nalen och dels för att träffa lite vänner som man inte träffat på länge, jag kommer även få den stora äran att se hennes egna lilla värmdö, det ser jag fram emot. Känns speciellt att få ta del av något som inte många har fått ta del av.

Undrar vart livet kommer leda mig, vad jag kommer göra om några år. Just nu så lever jag livet som om framtiden bara vore ett bihang till nuet, vilket det ju egentligen är. Nuet är där jag befinner mig och det som är viktigast är ögonblicket och känslan. Jag har ju fortfarande kvar mina gamla planer, mina långsiktiga mål och mina förhoppningar men fokus ligger inte längre där och då kan vad som helst hända. Det bästa av allt är att det känns behagligt, det här fokusbytet var nog ganska välbehövt. Sätter saker i perspektiv.

Hundratusen retroaktiva diskade koppar

Häromdagen när jag gick omkring i Visbys fantastiska vinterlandskap så fann jag mig återigen så totalt hänförd av de små sakerna. Jag kommer ihåg att jag gick förbi ett hyreshus på väg till ICA och jag tyckte just då, just där att fukten som hade trängt in i väggen var det vackraste som fanns, att jag verkligen borde försöka få alla att se det där vackra, att jag inte förstod hur alla bara går förbi det utan att se det.
'Undrar om det ens går att fånga det, att visa upp det för någon utan att förstöra det' kom jag på mig själv med att tänka. Svaret är ju självklart ett rungande nej.
Klart att det går att fånga utseendet av det.
Klart att det går att få folk att se det.
Men det går inte få folk att känna det jag känner, det går inte få folk att se det jag ser i vardagen. Å andra sidan är det kanske inte ens så intressant.

Vad vore världen om alla såg fuktskadan som något vackert?

06:29