"Snöfall"

07:30

PIP, dags att gå upp...

09:20

Igår var jag 5 år.
Dagen började inte som en dag i barnslighetens tecken, men det infann sig nån gång på kvällen när jag insåg att det hade fallit ca 15 cm snå på ynka tre timmar. Jag har för första gången på väldigt många år sett fram emot att få gå omkring i ett vinterlandskap. Få njuta av att titta på rimfrosten vid fönsterblecken, de sammanblåsta snödrivorna vid trädens rötter och istapparna vid stuprännorna...
Skönhet...

Har kommit fram till att det är dags för en utrensning av mitt emotionella baggage. Tror inte att nån mer än jag kommer märka av den förändringen men jag måste göra det för min egen del.

Igår var det den första buffé-föreläsningen i GIPs (Gotland Interactive Park) regi. Gratis mat, gratis kunskap och trevligt sällskap. Inte fel alls. Det värmer såhär "i slutet av månaden" att få äta sig riktigt mätt - Mer sånt vill jag se i min framtid. Och nej jag vet att det inte riktigt räknas som i slutet av månaden än. Men jag är pank (prutade precis 1,50 på ett paket mjölk för att kunna äta upp bottenkrafset i mitt flingpaket).
De båda föreläsarna stod framför oss och berättade om hur det gick till när de tog steget in i vuxenvärlden, hur det gick till när de ganska ogenomtänkt och oförberett kastade sig handlöst in i sveriges småföretagares sällskap. Vi fick höra om hur de ambitiöst och med oförstörd glädje satt i sin 24 kvadratmeter stora skokartong till första lokal skapade sina första prototyper till sina första spel. Hur man efter ett tag sökte om riskkapital och fick behov av anställda. Intressant. Men jag vet inte. Blir inte direkt inspirerad av att se dessa människor prata om hur man ska 'nicha' sig, göra sig ett namn på nåt speciellt som ingen annan smart redan kommit på, att skapa utifrån en analys. Känns dött. Känns ointressant. Även om det är det man faktiskt vill göra. Men det är just att man gör det efter ett intresse av att skapa pengar. Efter ett intresse att bli 'rik'.

'Suck Satans Cock!'

Jag har lite smått börjat kolla upp vad det kostar att ta en restresa. Nästan vart som helst. Vill ifrån den här ön. Vill göra allt det där som känns så farligt. Vill uppleva. Vill leva.
Undrar om jag har luffarblod i mig.

'Ska jag gå?' säger den nervösa flickan när hon känner sig ignorerad.
'Nej, det behövs inte, om du vill vara här så stanna' kom mitt klumpiga och lite elaka svar. Men det var sant. I couldn't care less. Jag vände mig tillbaka mot Johnny och fortsatte prata om vad vi vill med våra liv. Om vad som känns svårt, vad som känns viktigt, vad som känns intressant. Jag berättade om mina drömmar om att åka ut och luffa i världen och om min tanke om att det inte spelar så mycket roll vad man gör om man känner sig nöjd med det för tillfället...
Den viktigaste resan ens egen...

Do you still love me even if I'm fucking a retard?

Nu ringde en mycket trött och förvirrad Mirre. Hennes hjärna vägrar samarbeta. Hon är söt. Gör mig glad. Det är bra.

Förhållningssätt till mirre.
Förhållningssätt till människor.
Förhållningssätt till livet.

Ska man vara fin i kanten och snäll och vänlig mot alla? Eller kan man vara helt ärlig utan att var en idiot? Är det farligt o läskigt att ha fiender och ovänner? Varför leker inte alla på samma sätt? Det är läskigt med verklighetens boffertomtar och exp-miffon.

Vi är en natt med en tyst minut
en turkisk film med lyckligt slut

Vi är en båt som slipper kryss
en punkt på din hals jag aldrig kysst

du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag

Vi är ett virus i en statistik
en sensation utan publik

Vi är ett tåg utan nån räls
som åker liksom hur som helst

du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag

var inte misstänksam
för vi kan nåt som ingen kan
ibland så når man ända fram

du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag

10:33