"Närheten flyr likt tiden"

16:40

Hur kommer det sig att ingen bryr sig om nån? Varför springer vi alla omkring helt inneslutna i våra egna kroppar?
Egentligen handlar det om att det fiktiva avståndet som existerar mellan alla människor. Att det nästan aldrig skapas äkta kontakt trots att vi alla lever i samma hårda tillvaro utan egentliga faror, men med en grå vägg av ensamhet som upptar all vår uppmärksamhet, väggen förblindar oss för de vi har i vår närhet, gör så vi glömmer bort dem. Letar efter vänskap hos alla men träffar ingen.
Man letar närhet genom kroppslig närhet men suktar efter samhörighet och förståelse.

"Övergreppet skedde under dagtid i ett bostadsområde. Filmen visar hur människor passerar förbi i bakgrunden. Enligt polisen är flickan under 15 år. Tre män i 20-årsåldern tvingar henne att stoppa upp en brinnande cigarett och en gren i underlivet. Samtidigt skriker de hora åt henne. "
- Expressen 2006-02-10

Varför ens försöka? Vad kan man göra som skulle förändra nåt...
Det blir svårare o svårare att se varför jag inte ska stanna hemma och bara isolera mig. Varför jag ens ska försöka komma överens med resten. Ibland förstår man psykiskt sjuka konstnärer som bara super och målar.

Den närhet och den kontakt man får är flyktig och sporadisk. Undflyr en likt tiden.
Nu är man vuxen och ska samla ihop sina tankar och sina ambitioner för att kunna överleva. Jag vill inte samla mig. Jag vill inte fokusera. Jag vill leva, inte överleva. Men jag vågar inte. Är för rädd för att överge det man har. Tänk om man inte hittar nåt. Tänk om man upptäcker att det är som man alltid trott innerst inne.

Vad gör man då?

"Är du saltberoende? Testa dig själv!" - Expressen 2006-02-12
"Sockerberoende? Testa dig här!" - Expressen 2006-02-12
"Äter du tillräckligt med fibrer? Testa dig här!" - Expressen 2006-02-12
"Äter du rätt fett i rätt mängder? Rätt fett i rätt mängd = bra kolesterolvärde" - Expressen 2006-02-12

Jag hoppas att nån någongång kommer visa mig att det inte är så ensamt i den här världen som jag misstänker. Men jag tänker inte hålla andan i väntan.
Senaste tiden har präglats av en längtan, en längtan efter att känna saker. Uppleva världen på fler sätt. Våga hoppa ut i verkligheten. Men den finns inte där. Vart skulle man hoppa?
Känner för att lägga mig under täcket och somna men ingen ro finns i själen så jag kan inte göra det. Låg nyss och vred på mig likt en larv som blivit för tidigt avtäckt.
Hjälpte föga.

Nä nog om mitt fantastiskt självupptagna vältrande i misär.
Nu lite verklighet:

"Filmsekvensen hittades i en mobiltelefon som beslagtagits i en helt annan utredning.
Filmen har också spridits vidare till andra mobiltelefoner.
Enligt telefonens klockstämpel är den tagen i slutet av september i fjol.
I en annan film i samma telefon blir en förståndshandikappad man slagen, hotad och förnedrad av killarna. Han har anmält gänget flera gånger, men inte förrän nu har polisen haft bevis."

17:10