"Temporal belägring"
06:42
Kort återblick på den gågna månaden: Jobb, jobb, skolarbete & så lite sömn.
Jag har sedan i början av januari slitit som ett slutdjur (den där sista fienden man alltid möter i äldre spelkonsollers svar på actionladdade helkvällslir). Det har visserligen givit resultat. 'Allt' jag tagit mig för har resulterat i avsevärt goda resultat.
Men... Det har fått konsekvenser...
Jag har blivit otroligt utsliten, trött & grinig. Häromdagen fick jag näsblod & yrsel när jag spenderade min morgon med en uppfriskande dusch. Inte bra.
Jag har fått en för mig helt onaturlig dygnsrytm som inte ger så goda biverkningar, det ÄR inte nyttigt att gå upp vid nio-tiotiden & gå till sängs innan tolv. Jag är helt enkelt inte gjord för att sova när alla andra sover. Jag är nog dömd till ett liv som ljusskygg. Min hjärna tenderar ju fungera inte bara en eller två gånger så bra, utan tre eller fyra gånger så bra när solen håller sig undan och inga hemska mänskliga medvetanden finns i cirkulation i etern.
På dagen känns det som om mina tankar inte får plats i världen utan som att jag måste slåss med så många andra medvetanden hela tiden, för att höras, för att synas, för att finnas.
Vad får en människa att reflektera en gång extra i vardagen? Hur får man någon att inte bara stanna till ett ögonblick och titta lite förbryllat för att sedan rycka lite på axlarna & gå därifrån? Jag letar inte efter provokation, jag letar inte efter retorik... Jag vill hitta budskap.
Sen ett tag tillbaka har jag mer och mer funderat på om jag ska börja utnyttja min kreativitet till att förändra staden. En idé jag fick var att skapa gigantiska "Ingen reklam tack" affisher (hitta pengar) & hyra så många reklamplatser man kommer över i stan bara för att få möjligheten att uppleva en reklamfri stadsmiljö. Jag undrar om det skulle förändra något alls eller om människor bara skulle tro att det var ett till reklamtrick. En annan tanke som har rört sig i mitt huvud har varit att producera en stilren logotyp som man sedan massproducerar i en mängd olika utgåvor och sprider ut på stadens olika tillgängliga platser. Elskåp, bardiskar, icakassar, barnvagnar, bilrutor, anslagstavlor etc.
Igår undrade Mirre om vi inte kunde börja med streetart.
Jo, det kan vi.
Gärna.
07:29
The pink Mr. Squarehead sneezed gently, graced by the touch of a butterfly.
He rolled his eyes as far up they could possibly reach to see what had caused the eruption.
It began to hurt as, his heart began too pump furiously.
He was afraid, what was it that had touched his nose.
The more he thought about it, the gentle touch of a butterfly
started to seem more & more like a monstrous claw ripping & tearing
away at his tender nostrils...
He rolled his eyes as far up they could possibly reach to see what had caused the eruption.
It began to hurt as, his heart began too pump furiously.
He was afraid, what was it that had touched his nose.
The more he thought about it, the gentle touch of a butterfly
started to seem more & more like a monstrous claw ripping & tearing
away at his tender nostrils...
Kort återblick på den gågna månaden: Jobb, jobb, skolarbete & så lite sömn.
Jag har sedan i början av januari slitit som ett slutdjur (den där sista fienden man alltid möter i äldre spelkonsollers svar på actionladdade helkvällslir). Det har visserligen givit resultat. 'Allt' jag tagit mig för har resulterat i avsevärt goda resultat.
Men... Det har fått konsekvenser...
Jag har blivit otroligt utsliten, trött & grinig. Häromdagen fick jag näsblod & yrsel när jag spenderade min morgon med en uppfriskande dusch. Inte bra.
Jag har fått en för mig helt onaturlig dygnsrytm som inte ger så goda biverkningar, det ÄR inte nyttigt att gå upp vid nio-tiotiden & gå till sängs innan tolv. Jag är helt enkelt inte gjord för att sova när alla andra sover. Jag är nog dömd till ett liv som ljusskygg. Min hjärna tenderar ju fungera inte bara en eller två gånger så bra, utan tre eller fyra gånger så bra när solen håller sig undan och inga hemska mänskliga medvetanden finns i cirkulation i etern.
På dagen känns det som om mina tankar inte får plats i världen utan som att jag måste slåss med så många andra medvetanden hela tiden, för att höras, för att synas, för att finnas.
Vad får en människa att reflektera en gång extra i vardagen? Hur får man någon att inte bara stanna till ett ögonblick och titta lite förbryllat för att sedan rycka lite på axlarna & gå därifrån? Jag letar inte efter provokation, jag letar inte efter retorik... Jag vill hitta budskap.
Sen ett tag tillbaka har jag mer och mer funderat på om jag ska börja utnyttja min kreativitet till att förändra staden. En idé jag fick var att skapa gigantiska "Ingen reklam tack" affisher (hitta pengar) & hyra så många reklamplatser man kommer över i stan bara för att få möjligheten att uppleva en reklamfri stadsmiljö. Jag undrar om det skulle förändra något alls eller om människor bara skulle tro att det var ett till reklamtrick. En annan tanke som har rört sig i mitt huvud har varit att producera en stilren logotyp som man sedan massproducerar i en mängd olika utgåvor och sprider ut på stadens olika tillgängliga platser. Elskåp, bardiskar, icakassar, barnvagnar, bilrutor, anslagstavlor etc.
Igår undrade Mirre om vi inte kunde börja med streetart.
Jo, det kan vi.
Gärna.
07:29
posted by Johan Eriksson & Josefine Lööf | 6:42 fm
|
0 comments
