dekadens dekadent dekadenta adj.
förfinad och blasé; urartad

Ensamhet och verklighetsflykt är min gebit.

söndag, januari 30, 2005

"Arrogant bastard"

17:06



Nu är man hemma. Igen. Trevlig dag det här, har varit på fotopromenad med Mirre. Vi gjorde stan osäker och sköt skarpt med min gamla fåniga Nikonkamera och Cissis digitalkamera. Tror inte nån av oss fick så värst bra bilder. Men men, trevligt var det. Vi kom efter en stunds vandring fram till att vi dels var ganska nära Rindi och dess söndagsluch och dels så var vi hungriga. Så vi hamnade där vi hamnade.
Om en stund ska vi titta på "Fyra nyanser av brunt".



Jag måste fan skärpa mig. Vill inte ha känslan av att alltid få sårad "stolthet", ska sluta ta allt så jävla konstigt. Det är som om Jag alltid måste ha rätt även fast jag inte har det, sån total rädsla för att tappa ansiktet inför andra och mig själv... Min enda frontlinje gentemot människor har varit min hjärna, att "jag har haft rätt", det har varit min enda respons mot "dem andra".
Oj, vad folk måste kännt sig överkörda då jag inte ens tänkt på att det inte bara är "de andra" utan även de som står mig nära som påverkats av denna mentalitet.




Verkligheten kommer krypande, sprider ut sig likt en varm och luddig matta av ånger...


Dagens tankar har cirkulerat kring familjer, relationer, politik, konst och skydd mot eller från samhället. Allt detta har pågått i vad som känns som en ganska sliten skalle. Jag är slut efter helgens bravader.
Var på den lokala ölstugans "gala". Rockskallen. Oj, vad jag kände mig obekväm. Publiken som i mångt och mycket bestod av GA anställda och deras vänner samt en del "hårdrockare" betedde sig i mina ögen totalt öfverjävligt. Respektlöst och plumpt...

På Rindi försöker någon få igenom förslaget om en Wet T-shirt kväll...

Usch...