"Arrogant bastard"

17:06



Nu är man hemma. Igen. Trevlig dag det här, har varit på fotopromenad med Mirre. Vi gjorde stan osäker och sköt skarpt med min gamla fåniga Nikonkamera och Cissis digitalkamera. Tror inte nån av oss fick så värst bra bilder. Men men, trevligt var det. Vi kom efter en stunds vandring fram till att vi dels var ganska nära Rindi och dess söndagsluch och dels så var vi hungriga. Så vi hamnade där vi hamnade.
Om en stund ska vi titta på "Fyra nyanser av brunt".



Jag måste fan skärpa mig. Vill inte ha känslan av att alltid få sårad "stolthet", ska sluta ta allt så jävla konstigt. Det är som om Jag alltid måste ha rätt även fast jag inte har det, sån total rädsla för att tappa ansiktet inför andra och mig själv... Min enda frontlinje gentemot människor har varit min hjärna, att "jag har haft rätt", det har varit min enda respons mot "dem andra".
Oj, vad folk måste kännt sig överkörda då jag inte ens tänkt på att det inte bara är "de andra" utan även de som står mig nära som påverkats av denna mentalitet.




Verkligheten kommer krypande, sprider ut sig likt en varm och luddig matta av ånger...


Dagens tankar har cirkulerat kring familjer, relationer, politik, konst och skydd mot eller från samhället. Allt detta har pågått i vad som känns som en ganska sliten skalle. Jag är slut efter helgens bravader.
Var på den lokala ölstugans "gala". Rockskallen. Oj, vad jag kände mig obekväm. Publiken som i mångt och mycket bestod av GA anställda och deras vänner samt en del "hårdrockare" betedde sig i mina ögen totalt öfverjävligt. Respektlöst och plumpt...

På Rindi försöker någon få igenom förslaget om en Wet T-shirt kväll...

Usch...

"Långsam stadskupp"

00:45 Nu har ännu en kväll gått åt till självransakan och värdegrundsförändring. Det känns alltid efteråt uppiggande och inspirerande. Ena stunden leendes åt hur fånig man ter sig och i andra stunden tyst och inåtvänd för att man inte ens förstår sina egna tankar. Kritik vänder taggarna utåt och jag sticker människan jag minst vill såra. Min röst ändrar tonläge och ökar i styrka. Sliten itu av frustrationen över att inte kunna behärska sig riktigt så mycket jag skulle vilja, att inte kunna ta saker som god kritik och undran utan alltid tro att jag är under attack. Jag finner mer och mer av den jag är, den jag inte är och av den jag vill vara. En process som är energikrävande, tidskrävande och frustrerande men än mer välbehövd. Det är på sin tid att jag reflekterar igen. Det vet jag så väl. Mycket har förändrats i mig utan att jag har gett mig själv riktig tid att hälsa de nya tankarna välkommna. Vilken kall och hård verklighet de måste levt i där, de nya, mitt bland de stålfärgade och uppstrukturerade veteranerna som varit mina tankar. Det känns svårt att överge sina gamla bundsförvanter och livräddare, men de behövs ju inte längre, har inte behövts på ett bra tag. De fick upp mig när det var som jobbigast, hade de inte hjälpt till med att bygga muren kring Cerebrum hade fienderna vunnit. Tack för hjälpen. Ni har varit mycket uppskattade och behövda, ja just ni, herr Falsk Vänlighet och Mr Förträng. Ni fyllde er funktion när jag inte kände mig omtyckt av någon, när jag var ensam. Hur hotade har de inte kännt sig i en allt mer sönderbruten struktur. De har allt vetat om att saker kommer ändras. Inte konstigt att det har varit ett jäkla oväsen. Det har ju varit demostrationer och upplopp på Cerebrums gator och med största möjliga kraft har Sårbarheten och Rädslans Regering slagit tillbaka med fullt artilleri. "Nej! vi finns här för att du behöver oss!" "Du kommer bli sårad, alla är onda och elaka!" "Lyssna inte på Genuin Vänskap och Mänsklig Omtanke!" Den sittande tankeregeringen blir sakta men säkert utbytt mot nya tankar. Rebellerna har länge legat bortglömda och splittrade i Cerebrums kvarterskrogar och dunkla gränder, enda gången de vågat sig ut i ljuset från gatlyckorna har varit när jag varit absolut säker på att ingen som vill mig illa har varit i närheten och jag har givit Regeringen lite semester... Min stadsmur har varit så tjock, ogenomtränglig. Isolationen har ibland varit jättestor. Men inte obekväm. Det har alltid varit på mina villkor. Jag har mått bra med min mur. Tills för inte så länge sedan. Genuin Vänskap och hans rebeller började ifrågasätta muren. De har slitit länge. Den har börjat krackelera, värme från omgivningen har redan sipprat igenom. Det kändes skönt. De som skapade behovet av muren kommer fortfarande att finnas därute. Men jag vet att jag kommer kunna hantera dem bättre nu. Rädslan har blivit utbytt mot en större säkerhet, en efterkrigsoptimism som grundar sig i säkerhet. "Låt inte rädslan hindra dig från att visa oss!" skanderade rebelledaren, stående på en hög av stålgrå vassa skärvor av forna motståndare. 01:29

"Lek"

04:55

Idag har jag dansat.
Idag har jag lekt.
För första gången på väldigt länge försökte jag finna glädje i att röra på mig rytmiskt tillsammans med en folkhop. Det gick ganska bra; jag blev svettig, log och drack vatten. Känner mig faktiskt lite som om jag har varit och tränat. Musklerna som tidigare på kvällen koncentrerade sig på att enbart spela Carcassonne och dricka ginsenglösning fick sig nog en smärre chock när de plötsligt blev utsatta för sporadiska aerobicspass.

Maniskt ryckande på krogens glasbeströdda golv leker jag vacker

Angående Tsunamin och dess efterföljder.
Vad kan man säga mer än att vi människor verkligen är extremt frånkopplade från verkligheten. Det märks så fatalt tydligt när något sånt här händer. Det är bara ett fåtal djur som dött i flodvågen. Elefanter rymde ca en timme innan saker blev blöta. Människor tar på sig sina flip-flops och smörjer in nästa lager med solskyddsfaktor. Djuren använder sig inte ens av oss som en del i deras kommunikation längre, hade de gjort det hade det varit långt fler djur som stannade kvar. Vi har blivit utstötta av naturen.
Några timmar efter katastrofen så började nyhetsändningar och "skänk-pengar-snuttar" varvas i ett så totalt genomtänkt gytter så att man nästan spyr.
Missförstå mig rätt.
Jag tycker definitivt att man ska hjälpa till med återuppbyggnad och stödja människor i nöd. Det som stör mig är att vi inte på något sätt hade ryckt på ögonbrynen om det inte hade varit så många svenska turister där. Bara för att det var "vårat paradis" som sveptes med.
Hypokrati!
Dessutom har jag en annan tanke som har cirkulerat ett tag, i början var "skänk-penga-snuttarna" snabbt ihopklippta, väldigt 'verkliga'. De kändes inte äckliga och profit hungriga. Efter en vecka så såg jag hur samma meddelande spelades upp genom en välregisserad och tonsatt reklamfilm för att skänka "100 kr, 500 kr och stora belopp" (för mig är både 100 och 500 kr stora belopp, formulering borde ha varit större belopp om de ändå har lagt ner sån fantastisk energi på att klippa ihop det så att det ska tilltala och få oss att lätta på plånboken, fy skäms, där skrämde ni bort en eventuell bidragsgivare).
Sen såg jag även löpsedeln på expressen några få dagar efter händelsen... "Såhär skulle göteborg se ut efter en flodvåg", de kontinentalplattorna som ligger utanför sverige rör sig ifrån varandra, alltså var hela rubriken irrelevant om man bortser ifrån den pedagogiska inverkan det hade för att få oss alla att förstå hur ödelagt det egentligen är där nere (vi med fantasi och föreställningsförmåga kan ju strunta i att läsa tidningen).
Alla som inte har någon när och kär som var med går omkring och betraktar allt som händer som om det vore en dokusåpa. Det vinklas av media på ett sätt som jag bara finner likhet i hos underhållning och sensationssökeri inte verklighetsskildring och objektivitet.




Så full av kärlek


Mirre ligger och sover i min säng sen ett tag tillbaka. Hon verkade helt slut. Somnade på golvet, och jag som hade gjort pasta o allting.

Jag har utvecklat ett brädspel. Än så länge har inget speltest genomförts då alla kort som behövs inte blivit klara än. Men attans vad roligt det ska bli. Tror även att jag kommit på en underhållande idé till ett oldschool äventyrs spel a'la Monkey Island, The Dig och såna fantastiska titlar. Kan hända att det blir mitt kommande examensprojektet.

Har i några dagar haft lite lätt samtidsångest. Måste göra det och det och det och det och...
Men jag vill ju göra det här, det här och det här...

I vår kommer det bli målning av. Om än lätt genomproducerad målning men ändå. Vi funderar på att skapa en inkomst åt oss själva. Gatusåld konst i större format. Så snart pengar finns att köpa in material så drar det igång.

Nej. Nu ska jag slåss mot en Mirre som ligger tvärs över sängen. Nu vill jag sova.

05:47